Så nära men ändå så långt ifrån..

Mitt närspel var fantastiskt dåligt i fredags och jag kände att jag måste jobba på detta för att rädda lite par etc.. Så i måndags kväll, vilket var en strålande kväll, så drog jag ner till Forsgården och chippade och körde inspelsträning från 50m och in. Det var faktiskt riktigt, riktigt kul och oerhört givande. Om inte annat var det också en fantastisk sommarkväll där jag gick helt i mina egna tankar med mer eller mindre hela Forsgården för mig själv. Oerhörd livskvalité!

Igår, tisdags, var det åter dags att greppa järnen för en revanch från fredagens debackel.. och nog fan började det bra.. inledde med 4 raka par för att med lite oflyt få en bogey följt av ytterligare en bogey i ett strålande vindstilla, sommarväder. Bra spel så långt där bägge bogeys kunde lätt varit ett par om jag inte lagt utslaget i en grop på första och senare satt putten på dryga metern på nästa. De tre avslutande hålen på första 9 spelar jag långt under kapaciteten, men en out, en grovt missad green på par 3:an samt tre slag för att få in bollen på green från 70m. Illa, illa.. Det som såg så bra ut slutade med en 43:a ut. Vilket inte är godkänt.

Andra nio började även de godkänt med +2 efter fyra hål. Sen kom ett mardrömsslag. En toppad träfemma dök ner i tjockruffen strax efter röd tee. Av någon anledning väljer jag sen att försöka slå bollen där (tycker man borde veta bättre efter att varit uppvuxen på Melleruds GK). Hade jag inte gett upp hålet och tagit fem över par så hade jag nog stått kvar där ännu.
Utav ren ilska på mig själv så blir sen nästföljande utslag skit. Jag lyckas dock vända på steken och smörja in ett par på andrabollen på banans svåraste par 5:a (man är nöjd med par här). Detta följer jag upp med par, bogey, par.

På det stora hela så är det en bra runda, om jag får räkna bort framförallt maxningen som svärtar ner scorekortet rejält. En 89:a är ju inget man skryter om, men det är få misstag på få hål som jag betalar dyrt för. Både trippeln och femman görs på hål som jag normalt har väldigt bra parstatistik på. Det mest positiva är nog dock att jag hade väldigt bra närspel, där chip en-putt inte var tillfälligheter.

Blir nog en 9:a till helgen med min halvsyster Tomas som kommer på besök uppifrån Värmland. Det skall bli trevligt att se vad han kan åstakomma på en bana med lite snabbare greener..